Resan med start 13 juni-2008

Den 13 juni – 2008 stod jag i hemma i köket och lagade mat för att senare åka och jobba. Medans jag stod och lagade mat hörde jag en sång från radion. Ur högtalarna strömmade Curly Sue med Takida och allt svartnade för ögonen. Jag hade ett par dagar innan varit hos en samtalsterapeut för att prata om de som gjorde att jag mådde dåligt. Här börjar min väg tillbaka från en utmattningsdepression.

Att gå till en samtalsterapeut var absolut inget som jag gjorde av fri vilja. Men ändå valde jag att prova , vad hade jag att förlora. Jag började att gå till Malin som hon hette regelbundet och märkte att det gav effekt.

Jag fick en ny syn på saker som jag gjort och gjorde. Saker som påverkat mig negativt. Saker som jag gjorde för att jag var så van att göra så att det till slut blev min vardag.

Under tiden med Malin lärde jag mig mer och mer om mig själv, hur jag fungerade, hur jag reagerade i olika situationer. Lärdomar som blev till erfarenheter för mig i min vardag. Trots och känslan av att vara påväg tillbaka saknade jag något. Det jag saknade var något som var mitt, en hobby, ett intresse. Något som jag kunde vara stolt över, något som jag kunde ha i min vardag som kunde vara mitt andningshål. Efter många samtal med Malin kom vi fram till att det var skapande med kameran som skulle bli mitt stora intresse. Jag började att fotografera med vår lilla poketkamera och märkte snart att det var roligt, det var något som gav mig energi, något som gjorde att jag kom ut i naturen. Den 17 maj 2010 tog jag min första tur med kameran, en liten poketkamera. Jag vandrade runt i Vadstena och tog kort på det jag hittade som fångade mitt intresse.

Den 22 januari – 2011 köpte jag min första systemkamera då jag kände att detta var det jag letat efter. Till en början fotograferade lite det jag hittade. Jag hade vid nyår startat ett litet projekt som gick ut på att gå till samma plats varje söndag för att se förändringen över årstiden. Men vart skulle jag lägga mina bilder, vart skulle jag visa upp mitt lilla projekt. I slutet av Januari startade jag bloggen Vardagsbetraktelser för att visa upp mitt lilla projekt, och den 6 februari lade jag upp mitt första inlägg. Den första vinterbilden i mitt lilla fotoprojekt.

Den 13 mars 2011 tog jag kortet som en månad senare skulle bli min första tavla. En tavla som Malin skulle få på vårt avslutsmöte. Jag hade ett tag känt att nu ville jag stå på egna ben och jag ville visa Malin vad hon hjälp mig med, att välja min fortsatta väg. Jag tog ett kort på en järnvägsväxel. En bild som skulle symbolisera att jag valt väg, vägen som lett tillbaka till ett jobb, tillbaka mot en vardag där jag mådde bättre. En månad senare den 13 april gav jag tavlan till Malin och valde att stå på egna ben. Jag kände att jag hade kommit så långt att jag kunde göra det. Det var egentligen här som det hela började att göra små bilder med tänkvärda texter på. Texter som kunde hjälpa andra att fortsätta framåt på deras väg.

I september hade jag anmält mig till en loppis i Motala och skulle där sälja lite utrensat krafs från förrådet. Arbetet med att göra små tänkvärda kort hade fortsatt. Då fick jag en ide att trycka upp några bilder som tänkvärda kort och sälja där på loppisen. Men skulle jag våga, skulle några köpa av mig. Den 25 september var loppisen och jag hade tryckt upp 100 små kort med mina tänkvärda texter på. Den dagen betydde en hel del för mig, det var då jag fick ett kvitto på att mina bilder och texter kunde betyda något för andra. Jag sålde 66 av de 100 korten och fick ett möte med en kille som hette Claes som ville skriva en berättelse om min resa som jag gjort.

Den 24 januari – 2012 fick jag för mig att det skulle vara roligt att ha en utställning ett test för att se om några skulle komma och titta på mina bilder. En utställning bokades och den 21 april 2012 hade jag min första utställning med mina bilder. Claes var tillbaka och gjorde en uppföljning på det arbetet. Till utställningen hade jag även mitt första seminarium, ett seminarium om min resa utifrån mina tre ledord. Välja, Våga, Våga. Sedan den dagen upptäckte jag att det var det här Vardagsbetraktelser skulle handla om.

En sida som med ord och bild förmedlar vad vi har för hjälp i vår vardag.