Reflektioner efter en lyckad utställning

I helgen har jag och min vän Maria Lång haft utställning. En utställning som jag bjöd in till, just för att jag visste att vi hade samma mål, samma tankar, samma sätt att utrycka oss på, men ändå så olika. Just därför visste jag att det skulle bli en bra mix. Detta skulle dessutom bli Marias första utställning, lite nervöst som hon sa, men ändå så spännande.

 

Idag när jag hade städat iordning lokalen som vi varit i kom jag att tänka på de orden som min vän Claes sa till mig efter min första utställning.

“Kom ihåg att fundera över vad denna dag har gett dig innan du rusar iväg till nästa projekt”.

Något jag tog till mig och kommer ihåg än idag. Just därför tog jag en kaffekopp och satte mig på trappan i Saxtorp. Framför mig hade jag sjön, ute på sjön hade en segelbåt hissat segel och solen lös och värmde gott. Jag tänkte i mitt stilla sinne. “Skit här skulle jag haft med mig kameran för att få en bra bild.” I nästa andetag kom jag på vad Maria sagt när vi pratade på utställningen igår.

“De läggs så mycket fokus på att allt ska vara så bra, så perfekt istället för att ta vara på det man har och använda det”.

Sakta tog jag upp mobilen och tänkte. “En bild jag har med mig är bättre än en bild som jag aldrig kan ta”

utställning9

Jag skulle vilja dela lite tankar som jag fick där på trappan. För några år sedan hade jag alltså min första utställning. Under utställningen hade jag en liten stund där jag berättade om vad utställningen gett mig och vad som gjort att jag kommit dit. Mitt i rummet satt en tjej, och jag såg att tårarna rann på henne när jag berättade. Efter berättelsen kom hon fram till mig och sa. “Tänk vad bra det här blev”. Det var Malin, en av de personerna som ligger bakom att jag är där jag är idag.

Igår efter utställningen satt jag och fikade med några vänner, Maria och hennes föräldrar. Det var under den stunden som jag för första gången fick höra om Marias livshistoria. En historia som inte varit viktig för mig, det som varit viktigt för mig har alltid varit glimten i hennes ögon, fajten i hennes ögon. Glimten och fajten att alltid utmana sig för att utvecklas. Igår under sin första utställning berättade hon lite om varför hon kommit dit hon är idag. När jag hörde orden hon sa:

“Det var först när jag träffade Richard, Birgitta och de andra som jag förstod att jag hade något att ge” När det var någon som verkligen brydde sig om vem jag var och gav mig credit för det som det släppte”.

 

I den stunden kände jag hur tårarna började trilla nedför min kind, jag kom mig inte för att säga det igår men jag säger det här idag istället:

“Tänk vad bra det blev”

 

Jag satt och tänkte på segelbåten jag hade framför mig. En segelbåt som var påväg någonstans. Han hade hissat segel för att komma vidare. För honom var nog inte det viktiga varifrån han kom, utan vart han skulle och hur han skulle ta sig dit.

Det viktiga är inte varifrån du kommer eller vad du har med dig. Det viktiga är vad du gör med det och hur mycket du är beredd på att kämpa för att komma framåt.

En sjö som Vättern har en viss förmåga att blåsa upp ibland, och det kan gå fort. För att kunna navigera och färdas framåt i stormen krävs det en skicklig sjöman. En sjöman som lärt sig att handskas med en sjö som stormar. Erfarenheten har han fått genom att utmana sig och se att han kan.

Livet kan också blåsa upp ibland, de kan gå fort. För att kunna navigera i stormen krävs det ibland att vi vågar utmana oss för att kunna komma vidare. Utmana oss genom att våga testa på nya saker. Erfarenheten får vi med oss genom att utmana oss och se att vi kan.

 

Tack Maria för att du ville göra detta med mig.  / Kram Richard

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *