Nu skiter jag i det här…….

lite till

Min fru Maria ska cykla halvvättern det 8 juni. När hon sa det så tänkte jag som själv cyklat 5 st vätternrundor att “jo de kan nog gå, men………”. Att cykla 15 mil med lite envishet de går nog, jag själv har cyklat den stora vätternrundan på 30 mil utan att träna någonting. Men det krävdes mycket envishet, lite sunt förnuft och blåsor i röven. Men de är en helt annat historia. Men kan jag så visst kan Maria cykla de 15 milen som halvvättern är. Det svåraste är nog att få henne till att träna till den tänkte jag……..

Hur som helst så köpte vi en cykel till henne, en bra och ny cykel anpassad för att cykla långa sträckor på. Hon började lite smått och träna och det gick faktiskt bra trots att hon är borta en hel del. Hon har hittat små luckor här och små luckor där för att kunna träna. Jag har stöttat henne så gott jag kan, allt för att hon ska kunna träna. Men igår Maria då tog du nog vatten över huvudet……

Igår skulle hon ut och cykla, 5 mil hade hon bestämt att hon skulle cykla. När vi tittade på väderprognosen skulle det regna och vara kallt. De blir inga 5 mil här inte tänkte jag utan att säga något……

Hur det än var så klev hon upp igår morse trots att vi hade kommit hem sent på lördagen då vi varit borta och kollat på melodifestivalen. Vi andra låg gott kvar och sussade i sängen när hon gav sig av. Lite senare klev vi upp och gav oss själva iväg till ett möte som började kl 11.00. I min stilla tanke tänkte jag “de blir inga 5 mil idag, inte i detta vädret”…..

En bit in i mötet plingade det till i en kompis telefon och hon tog upp den. Maria och Monica som tjejen heter är vänner på runkeeper och får påsåvis meddelande när Maria har avslutat en aktivitet. Allt för att kunna få motivation att själv ge sig ut när man ser att någon annan lyckats……  När Monica tittade till på telefonen stod där:

Maria Lindgren har precis avslutat en cykelaktivitet på 5, 3 mil.

Hon visade mig telefonen och jag sjönk sakta ner i bänken lite skamsen och precis konstaterat att jag inte ens tror på min fru.

Alla har vi saker som vi vill uppnå här i livet. För vissa är vägen dit lång, för vissa kanske den är kortare. Men för att nå dit måste vi göra olika saker. Min tro är att det finns ingen som lyckas med det man vill utan att det någon gång tar emot och tanken kommer att ” nu skiter jag i det här”. I de lägena kan man kan välja att avsluta med en gång eller att fortsätta och avsluta när man nått ända fram. Då handlar det mest om att inte ge upp med en gång utan att tänka efter. Tänka efter vart jag är påväg och varför, att försöka att hitta motivationen för att kunna fortsätta en liten bit till.

På onsdag tänkte jag fortsätta detta inlägg, då kommer jag att skriva om vad jag tror det kan finnas för hjälpmedel för att orka en liten bit till, eller för att hitta motivationen igen.

Vad har du för hjälpmedel för att hitta din motivation?

 

Ps. Sorry Maria, men igår trodde jag inte på dig….. Tack för att du överbevisade mig… D.s

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *