Jag lärde mig något – när Maria ville skiljas. (del 2 av 3)

hålla fast

Del 1 i serien “Jag lärde mig något när…….” läser du här: Jag lärde mig något när – jag var otrogen

Min fru Maria har jobbat som barnmorska i många år. Ett jobb som hon trivts med efter vad hon själv säger. Maria har alltid varit en tjej som enligt mig hållit på tryggheten. Hon har haft samma jobb i många år, vetat vad hon kan och inte känt behov av att utmana sig för att utvecklas. Inte enligt mig iallafall, hon har säkert utvecklats på sitt sätt trots att hon inte utmanats sig och provat nya saker.

En dag för c:a 2,5 år sedan kom hon hem och sa att jag är lite trött på att bara jobba och jobba som barnmorska i Motala. De skulle vara skoj att testa på något annat bara för en liten stund. Vi pratade om att prova något annat och tankarna om att jobba i Norge  dök upp. Vi tittade på olika möjligheter och det såg ut som att det kanske skulle kunna finnas en chans att jobba en sommar på ett sjukhus i Norge. Men hur skulle det gå till?? Och skulle Maria göra det?? Nänä, inte min Maria inte……. Det var bökigt med boende, de låg långt upp i Norge och vad skulle jag göra om hon bodde i Norge ett tag för att jobba…….. planerna rann ut i sanden.

Vid den tiden hade hon kontakt med en gammal kursare som hon läste till barnmorska med. Hon berättade att hon börjat jobba i Stockholm lite å och då och gav Maria ett nummer och en mailadress. Kanske skulle detta kunna vara sommarens utmaning. Vi skrev ihop ett mail och skickade iväg. Efter ett tag fick vi svar och mycket riktigt så behövde de barnmorskor på Mama Mia City i Stockholm. Hon svarade och det resulterade i ett möte tillsammans med chefen där uppe. De träffades och det i sin tur resulterade i att Maria skulle börja jobba lite uppe i Stockholm, men hon skulle behålla jobbet i Motala. Efter ett tag dök möjligheten upp att få en anställning i Stockholm…….. en anställning? Men då ska man ju jobba där uppe….. inte bara prova på lite……….

Vi bestämde att Maria skulle börja att veckopendla 30 mil och ta tjänstledigt från sitt jobb i Motala vissa dagar i veckan. Hon skulle börja släppa på tryggheten att komma hem varje kväll mot att åka iväg till ett helt nytt ställe för att jobba.

Nu har det gått två år och hon trivs jättebra uppe i Stockholm. Hon har sagt upp sin tjänst till viss del i Motala och jobbar den större delen i Stockholm. För ett tag sedan kom hon hem och sa att hon börjat fundera på att jobba som konsult i Stockholm istället. Tydligen är det ganska vanligt där uppe att man som barnmorska jobbar som konsult istället för att vara anställd. Det finns vissa saker att tjäna på det, men även vissa risker då man måste släppa tryggheten som anställd. Hur som började vi titta på möjligheterna och träffade en revisionsbyrå som skulle hjälpa henne. Men inte min Maria, eller…….

Nu har hon kommit så långt att hon är beredd att skiljas från sin trygghet som anställd och slänga sig ut i sin utmaning som en dag för 2,5 år sedan började i att vi skickade iväg ett mail lite på skoj till Stockholm för att visa ett intresse.

Jag har stått bredvid henne under hela denna tid och sett henne fundera och sett henne växa för varje steg hon tagit och sett att hon lyckats med det som ni nyss läste började med en tanke om att jag skulle vilja göra något annat ett tag…….

 

Hon har lärt mig att “alla kan bara man är beredd att våga prova”

 

Min tro är att alla mer eller mindre får en tanke ibland om att jag skulle vilja…………. För vissa stannar det vid en tanke, vissa är inte redo, vissa vågar inte ta första steget, vissa ser inte hur det skulle kunna vara möjligt att komma dit……….  Andra är beredda att göra ett försök, att testa sina vingar.

Min tro är att ska du våga dig på att testa din tanke om att……… så finns det några punkter som kan hjälpa till på vägen.

  • Du måste själv komma dit att tro att detta kan faktiskt vara möjligt, jag vet inte hur, men det kan nog gå. I Marias fall tror jag om jag får vara lite egoistisk att jag har varit med och sporrat henne en del. Hon har stått bredvid mig under min resa och sett mig göra något av den. Detta har enligt mig gett henne hopp om att, “nja kanske att jag också kan testa mina vingar”.
  • Du måste ha någon bredvid dig som tror på dig. Det kommer att bli tufft ibland. I de lägena kan det vara bra att ha någon som tror på dig och som påminner dig om alla framsteg som du hittills har gjort. Ibland kan det vara svårt att se dem själv, då kan det vara bra att ha någon vid sin sida som påminner dig om att. Kommer du ihåg när……
  • Du måste framför allt tro på dig själv. Hur det än är så är det du själv som måste ta det första steget. Det kan ingen annan göra åt dig. I Marias fall tog hon enligt mig det första steget när hon nämnde för  mig att “jag skulle vilja testa på något annat”. hade hon inte gjort det så hade nog inte jag tagit upp det.

Att hon sedan hade mig och andra som hejade på friskt underlättade ju säkert en hel del att våga göra slag i saken. Men när hon nämnde sin tanke om att göra något annat så var det nog många med mig som blev lite förvånade……..

Du har säkert suttit och läst detta nu och kanske tänkt att. Jag skulle också vilja……….. Till dig är frågan idag.

Hur kommer du vidare i din utmaning?

Och du Maria, jag vet att du läser även detta. “Jag är stolt över dig”  <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *